Fredrik är medlem i Svenska Heraldiska Föreningen (SHF) och ledamot av Heraldiska Samfundet (HS). Han driver bloggen The Armorial Blog där han publicerar egna heraldiska illustrationer och kortare artiklar.

Svenska rangkronor. De tre nedersta (fr. vänster) adlig, friherrlig och grevlig, följt ovan av kronprinslig och hertiglig under kunglig krona.

Heraldik är läran om vapenväsendets utveckling och vapenbildernas sammansättning. Släktvapen kan föras av adliga och borgerliga familjer. Även länder, landskap, städer och organisationer kan föra vapen. På senare tid har även företag i allt större utsträckning kommit att anta vapen. Vapenväsendet har sitt ursprung i Västerlandet. Riddaren blev bakom sitt visir oigenkännlig och vapenskölden fungerade som identifieringsmärke – märket användes sedan på riddarens utrustning; hjälmen, manteln, lansfanan och hästens schabrak. Efter hand blev det personliga emblemet ett ärftligt ättemärke, samtidigt som furstarnas vapen även blev deras länders (besittningsvapen). Tornerspelen bidrog i hög grad till utvecklingen av det heraldiska vapenskicket, som även konstnärligt upplevde en blomstringstid under 1300- och 1400-talen. Lagar för vapnens sammansättning stiftades av särskilda ämbetsmän; vapenkungar, härolder och persevanter – vilka även utbildade den terminologi  som ännu används vid beskrivning, blasonering, av ett vapen.

Ett vapens två huvuddelar är skölden med sköldemärket och hjälmen med hjälmprydnaden. Sköldens yta kallas för fält. Detta kan genom regelbundet dragna linjer, skuror, delas i mindre fält och olika sköldemärken, häroldsbilder, uppstår. Lika ofta förekommer allmänna bilder som sköldemärken. Allmänna bilder är t.ex. lejon, gripar, örnar, stjärnor eller blommor. På 1500-talet uppkom bruket att förena två eller flera vapen i samma sköld. En mindre sköld i mitten av en större kallas hjärtsköld. En mans och hustrus  förenade vapen heter alliansvapen. De heraldiska färgerna (tinkturerna) är guld och silver (som båda är metaller) samt rött, grönt, blått, svart, purpur och hermelin samt gråverk (som båda är pälsverk). Skraffering är den färgbeteckning som med linjer eller prickar i svartvitt visar vilken färg som används.

Den vanligaste hjälmtypen under nyare tiden är den öppna hjälmen med gallervisir. Förekommer två hjälmar är dessa vända mot varandra. Hjälmen bär upp hjälmprydnaden (cresten) som ofta stiger upp ur en hjälmkrans eller  en hjälmkrona. Från hjälmen hjässa utgår ett hjälmtäcke, ofta format som ett storflikigt lövverk. Sköldhållare är de som stöder skölden på båda sidor – i Sverige endast förbehållet högadliga och kungliga vapen. Rangkrona har alla adliga vapen (i Sverige obetitlade, friherrliga och grevliga). I vissa fall förekommer en vapenmantel, som omsluter hela vapnet.

Heraldiska höger (dexter) och heraldiska vänster (sinister) räknas från sköldbärarens sida och alltså inte från åskådarens. Sköldens figurer bör vara vända åt dexter, i anfallsriktningen, annars blir de flyende. I Sverige har vapenväsendet sedan 1700-talet övervakats och reglerats av Riksheraldikerämbetet, som 1953 ersattes Heraldiska sektionen av Riksarkivet.